Övergödning

Ölmeviken

Övergödningen i Vänern har ökat men ger oftast inga akuta problem. Högre kvävehalter gynnar bland annat vassväxterna i sjön och blågrönalger har blivit vanligare. Däremot så är fosforhalterna ute i Storvänern mycket låga och ligger idag på nära sjöns naturliga tillstånd.

De höga kvävehalterna påverkar Vänern men de ger oftast inga akuta problem i sjön, till skillnad mot på västkusten. Undantaget är några instängda vikar där både höga kväve- och fosforhalter ger övergödning. Drygt 60 procent av kvävetillförseln från svenska källor till Skagerrak kommer från Vänern och Göta älv. Därför bör kvävehalterna minska i Vänern.

Exempel på åtgärder

Det behövs fler åtgärder, som till exempel:

  • Återställa en del av de våtmarker som försvunnit, vilket ger naturlig rening.
  • Minska jordbrukets kvävebelastning, exempelvis fånggrödor, vårbearbetning av åkermarken.
  • Minskningar av kväveutsläppen till luft. Kväveutsläppen kommer från trafik, jordbruk, industri med mera.
  • Kväverening och minskad bräddning vid kommunernas avloppsreningsverk.

Övergödda vikar

Fosfor är ett växtnäringsämne som finns naturligt i Vänern. Fosforhalterna ute i centrala Vänern är idag nära sjöns naturliga tillstånd, vilket är låga halter. Under 1960- och 1970-talet var fosforhalterna högre. Halterna har alltså minskat i Vänern och sjön har idag uppnått en mer ursprunglig nivå.

Höga halter i vissa områden

Men en del skärgårdsområden och vikar har fortfarande för höga fosforhalter och även för höga kvävehalter. Främst gäller det Dättern, Kållandssundet, Kolstrandsviken, Varnumsviken, Ölmeviken och Ekholmssjön. Åar från jordbruksmark tillför också höga nivåer av både kväve och fosfor till Vänern. I dessa områden behövs flera lokala åtgärder.

Exempel på åtgärder

  • Minska utsläppen från enskilda avlopp (hus med egen avloppsrening).
  • Minska bräddningen av orenat avloppsvatten från tätorterna.
  • Spridning av stallgödsel på våren istället för på hösten.
  • Anlägg skyddszoner längs vattendrag, diken och åkermark.
  • Våtmarker anläggs i avrinningsområdet.
  • Åtgärder inom skogsbruket, exempelvis kantzoner bevaras vid vattendragen.
  • Informationsinsatser och åtgärdsplaner för vikar och vattendrag.


En redovisning av källor som tillför kväve och fosfor till Vänern och Göta älv samt åtgärdsförslag finns i rapporten: Kväve och fosfor till Vänern och Västerhavet. Transporter, retention och åtgärdsscenarier inom Göta älvs avrinningsområde. Vänerns vattenvårdsförbund, 2004, rapport nr. 29.