Vänerns vanligaste fiskarter är nors och siklöja. Varje år räknas fiskbestånden med hjälp av ekolodning och provtrålningar.
Resultaten från ekolodningarna redovisas årligen på Vänerns webb.
Så går det till
Fisksamhället ute i Vänern, det så kallade pelagiska beståndet, övervakas genom ekoräkningar varje år. Ekoräkning innebär att man med ekolodning får ett mått på mängden siklöja, nors och spigg i hela sjövolymen. För att bestämma vilka fiskarter som registrerats av ekolodet genomförs provtrålningar på olika djup och i olika områden. Vid ekolodningen delas Vänern in i 17 parallella linjer i väst-ostlig riktning.
Undersökningarna utförs nattetid under två till tre veckor i augusti.
Metoden ger framför allt ett mått på den mängd mindre fisk, som siklöja, nors och spigg som finns totalt i Vänern. Man får ett mått på antalet fiskar och storleksfördelningen i bestånden. Metoden ger en mindre god uppfattning om mängden av stor fisk, som lax, öring, gös och abborre. Det beror på att de är så få i relation till de små fiskarna, att de ”försvinner i mängden”.
Delad finansiering
Ekoräkningarna finansieras av Havs- och vattenmyndigheten och utförs av SLU sötvattenslaboratoriet. Ett bidrag lämnas från den nationella miljöövervakningen vilket omfattar bidrag till bearbetning och en årlig rapport till Vänerns vattenvårdsförbunds årsredovisning.