Idag känns Vänern ibland svår att nå om man inte kommer båtvägen. Förr skedde de mesta av resorna vid Vänern med båt. Det gick fortare att resa över sjön eftersom vägarna var mycket dåliga.
De medeltida borgarna vid Vänern är många. Flera svenska kungar hade sina fästen här. Tyvärr är få bevarade för eftervärlden, för Vänern låg i en orolig del av landet.
Otaliga är de krig och plundringar som skett och många är de borgar som bränts ned. Spännande fynd har gjorts vid utgrävningarna av Aranäs. Flera vallgravar och husgrunder har hittats som visar att borgen tillhörde de riktigt stora befästningarna i landet under 1200- och 1300-talet. Kanske var Aranäs en kunglig borg?
Läckö slott
Den bäst bevarade borgen är Läckö slott som började byggas år 1298 av biskopen i Skara. Borgen var i biskoparnas ägo tills Gustav Vasa drog in den till kronan år 1537. Den mest kända ägaren till slottet är greven Magnus Gabriel De la Gardie som under 1600-talet genomförde många om- och tillbyggnader, vilka gett slottet dess nuvarande utseende. Mycket av byggmaterialet hämtade han från ruinerna av Aranäs. Läckö slott är öppet för beskådning under sommarmånaderna.
Borgen Järnehus
En annan stark befästning var Järnehus, även kallad Jarlehus, placerad på en udde med god sikt över sjöfarten. Borgen, som troligen är från 1300-talet, hade en nästan tre meter tjock ringmur. Borgens knektar terroriserade bönderna som till slut tröttnade och genom list intog och brände ner borgen.
Sjöfarten i Vänern
Två galärskepp byggdes på 1740-talet i Otterbäcken. Svenskarna hade fått rapporter om stora rustningar i Norge. För att förhindra en upprepning av härjningarna som skedde 70 år tidigare byggde man 22 meter långa galärer som var bestyckade med kanoner. Fartygen som hette Gustaf III och Friherre Armfelt kom först till användning 1788, då norrmännen intog Vänersborg och Åmål.
Galärskeppen kryssade fram och tillbaka utanför Vänersborg och inför denna styrkedemonstration föredrog norrmännen att hålla sig på land. Något sjöslag blev det aldrig och så småningom ingicks vapenvila.
År 1800 öppnades Trollhätte kanal och man kunde med båt färdas från Göteborg till Vänern. I och med att Vänerns sjöfart blev sammankopplad med kustsjöfarten ville man göra farlederna säkrare. På så vis kom de första fyrarna att byggas. Fortfarande efter tvåhundra år sköts de flesta av de drygt etthundra fyrarna, som är i drift av Vänerns Seglationsstyrelse. Det är unikt för Vänern eftersom landets övriga fyrar är under statlig tillsyn.
Den första ångbåten kom år 1822 och när Göta kanal blev klar startade reguljär ångbåtstrafik mellan Göteborg och Stockholm. Sedan 1974 hålls Vänern öppen för sjötrafik året runt med hjälp av isbrytare.
Vilt sjöliv förr
I dag känns Vänern ibland svår att nå om man inte kommer båtvägen. Förr skedde de mesta av resorna vid Vänern med båt. Det gick fortare att resa över sjön eftersom vägarna var mycket dåliga. Den i dag så avlägsna Lurö, i mitten av Vänern, låg mitt i färdstråken. En viktig farled sedan urminnes tider gick från Kålland över Lurö till Värmlandsnäs, den så kallade pilgrimsleden till Nidarås kyrka i Norge.
På Lurö fanns förr en gästgivaregård där resanden kunde ta in. Segelskutorna kunde få tillbringa många dagar i Lurö skärgård i väntan på bättre väder och vind. Men här fanns flera krogar som sjömännen kunde fördriva tiden i. Krogar fanns på Norra Hökön, Lurön och Kalvön. Hököflaggan vid Hökön var en osäker nödhamn och den 24 oktober 1873 låg ett tjugotal fartyg här i skydd för en sydvästlig orkan. Men de flesta kom på drift och slogs sönder mot skären.